7

jag är den mest känslomässiga personen jag känner, mest för jag inte känner särskilt många personer.
igår slängde jag cykeln i diket & ringde till mormor om skjuts & när hon inte kunde bröt jag ihop & trodde alla i hela världen hatade mig. & för nån minut sen grinade jag framför den här datorn  föratt det är så otroligt sorligt att f ska åka utomlands i två veckor istället för att spendera tid med mig uppe här i dalarna! hon är värd allt, en hel sommar på ibiza eller kanarieöarna eller turkiet eller vad det är men jag vill ha henne helt för mig själv & allt skulle vara så mycket bättre om hon inte var bäst & så pass älskvärd som hon är osv det skulle vara bättre om hon bara gillade mig i hela världen & ingen gillade henne förrutom jag & jag är himla ego men det är så jag vill. eller okej jag vill inte för jag älskar henne så pass mycket att jag är dendära tönten i filmen som ger upp the love of his life för att hon är lycklig med någon annan fast han är så fruktansvärt förälskad i henne men allt han vill är att hon ska vara lycklig!

nu är det inte så att hon är kär i nån annan mer än mig eller så inte så jag behöver oroa mig liksom men tänk om!
och jag tänker alltid, alltid om.

commentz

skriv nått:

namn:
spara dig

e-m@il: (publiceras ej)

url:

text:

Trackback
RSS 2.0