det finns massa grejer jag inte är så speciellt överförtjust när det gäller mig. men det är en grej jag hatar mer än andra grejer med mig & det är allergin. töntallergin. mot allt & alla. jag vill bara proppa mig full med piller & va groggy & inte känna min egen hud. sen somna på soffan när alla andra är ute & solen skiner in genom fönstret men jag fattar inte vad jag missar för jag är så bedövad. jag hatar klåda, jag hatar när det klias. när det klias vill jag panikgrina & lägga mig på golvet för det slutar aldrig det bara fortsätter, jag vill ta en trädgårds räfsa eller vad heter & räfsa upp hela huden tills det blir stora köttsår eller bada i aceton. jag hatar eksem & jag hatar andnöd, när det känns som om luftstrupen har både förminskats & förstorats på samma gång. jag hatar äckel känslan, skabb känslan. när det känns som man hypersvettas fast man igenklien är så torr att det svider överallt. jag hatar hatar hatar att vara allergisk. speciellt när jag inte kan göra det enda som hjälper - proppa mig full med piller & ligga på soffan & värmas av solen - utan måste låtsas vara vanlig dödlig som "tar lite skit" så man "känner att man lever".

& idag förstod jag att stuart levt i monogami i flera år & t.o.m gift sig. det tar/tog en stund att smälta ok!