jag lever för böcker som den här. böcker som både berättar någon extraordinärt (utan att behöva handla om andra världar eller apdramatiska händelser) historia samt är skriven i prosa.

hursom! boken handlar om billie 11år, underbarn i den bemärkelsen att hon vet hur man ska få människor att älska henne. just nu är det rafael. rafael är en soldat mitt i kriget som kommer till sommarkollot där billie har lämnats & skjuter ihjäl alla på gården utom billie som han tvättar i badkaret, sätter upp håret i en rosett & lär köra bil. dom bor tillsammans på gården ganska nöjda med att lämna allt bakom sig. själva grundtanken är ganska klassisk. nivet söt, liten, nätt flicka som representerar allt som är gott & oskyldigt i världen. sen stora soldatkaraktären som mördar men vill nånstans långt inne bli vänlig bonde & hatar lite att han måste döda. dom diskuterar världsviktiga saker som kärlek & ägande rätt, vad som menas med att vara människa. kristin är bäst på dethär. därför älskar jag henne. för hon får alla vardagsgrejer att bli så viktiga - som att koka kaffe, klappa en höna & tvätta fötterna. allt detta gör det liksom i sig värt att leva. nu kanske jag blev lite jobbigt djup här men spela rollizzz. ska sova ändå så ni kan ju bara fuck yourselves.