enorm smärta i ljumsken & ryggraden. livmodern tar socialt självmord bland alla tarmar? *råkar föra pilen över 19:11 tuesday & bah ser att det är den 22* NOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO! seriöst jag vill inte. JAG. VILL. INTE!! jag älskar barn dont get me wrong but isit worth it? ooh börjar typ grina av SMÄRTA! FATTAR NI (till alla manliga läsare) (typ lillebror?) SMÄRTA! MAN GRINAR AV SMÄRTA! kan inte flytta underkroppen trots att det är ett måste för sitter grymt obekvämt. ständigt gå med en jävla kniv i magen. detta är alltså en 2veckors+process! fattar ni!! ett halvår! varje år! som om kniv i magen skulle vara nått asså man har vant sig kvinnor kan allt etc lära sig ta bördor med ett leende på läpparna bah "nej men asså *ögonen glittrar* jag tar en panodil & sen är man fit for fight för jag är typ stark ossådär" fuck stark! vill aldrig bli stark! vill aldrig bli hjälte! vill bara kunna röra mig normalt, tänka någorlunda normala tankar (dvs inte hur mycket jag hatar mig själv, hur äcklig & ful jag är, vilket meningslöst liv jag har etc) (även om denna tankebana förmodligen -är- det som är normalt i nutiden). asså bara. bete mig som människa? för att ha mens är fan inte mänskligt. när jag fyller 22 ger jag upp. jag ger alla forskare fyra år till på sig. sen tar jag bort den okej!? ingen livmoder för emma carlsson. om ni inte uppfunnit ett mirakelpiller tills dess är jag dömd att inte föra mina gener vidare ok. knowledge is power. and with great power comes great responsibility & allt såntdär. jag är inte smart ok. jag vill bara ha ett mänskligt liv ok. (dom kommer säkert komma med mirakelpillret när jag är typ 23. dvs kommer sitta där - utan livmoder - & vara klimakteriehagga istället. är dömd att vara en börda för omvärlden)